Adventsstjärnans designhistoria
Har du också tänkt på att det kommer nya varianter på adventsstjärnor vart och vartannat år? Kopparfärgade i metall, stora vita pappersstjärnor som rymmer hela fönstret, stående stjärnor, stjärnor i näver, färgglada glittriga stjärnor… Listan kan göras lång. Ibland säger inredningsintresserade att de vill ha en mer klassisk stjärna, men hur såg egentligen de första stjärnorna ut? Det tänker vi reda ut här.
Det var i Herrnhut i Tyskland som de första stjärnorna tillverkades på 1880-talet. De gjordes i papper. Inspirationen kom faktiskt från en tysk missionär som sett svenska stjärngossar, vilka sägs vara en symbol för de vise männen som följer stjärnan som lyser över stallet i Betlehem. Cirka trettio år senare flyttade en professorska, Julia Aurelius, till Lund och hade med sig sin tyska stjärna. Det var många som ville ha sådana stjärnor och hon spred dem i sina bekantskapskretsar.
De första stjärnorna var mer tredimensionella än de är i dag, med en rund basform och “taggar” som stack ut åt alla håll. Det gjorde dem mer skrymmande och därför hängde man dem mitt i rummet eller i en dörröppning, eftersom de var för stora för ett fönster. Från början lyste de med hjälp av en liten olje- eller fotogenlampa, vilken senare kom att ersättas med en elektrisk lampa.
Bjerre Grahn, också han bosatt i Lund, var en pappershandlare med känsla för design och vad som säljer. 1934 började han importera de tyska stjärnorna för att sälja dem i sin butik, först då under namnet “adventsstjärna”. För att förenkla transporten gjordes de nu platta, såsom dagens stjärnor, och med fem uddar. De kunde hängas upp i fönstret och försågs med en elektrisk belysning. Några år senare förbättrade Erling Persson stjärnan genom att göra den ihopfällbar och ge den sju uddar. Den var gulröd i färgen och hade små utstansade hål som fick den att tindra vackert. Den började massproduceras 1941 och blev en omedelbar försäljningssuccé.
